Vårt lilla Hjärta

Gudar vilken vecka det har varit!

Under måndagen var AM hos vår BM som rekommenderade oss att åka direkt till förlossningen då vi hade varit inne i latens fasen sen i torsdags kväll.

Innan AM var hos vår snälla, gulliga BM hade helgen varit full av värkar och lite sömn, vi trodde att vårt lilla hjärta skulle titta ut när som helst men icke. Vår lilla AE (Anonyma E) ville inte riktigt komma ut, självklart blev vi hemskickade från Sös på måndagen med orden ert lilla barn tittar nog ut i kväll eller i morgon, men om detta inte skulle ske fick vi en åter tid på onsdagen kl 11:00 utan att veta vad som skulle hända då.

När onsdag kom hade ingen bebis kommit och vi var inställda på att komma in för lite undersökningar för att sedan skickas hem. Efter att ha släpat vår förlossningsväska fram och tillbaka så beslutade vi för att lämna den hemma, varför släpa på en väska i onödan vi skulle ju ändå vara hemma igen på eftermiddagen.

Vad fel vi hade efter att vi kom till specialmödravården kl 10:45 så började de med en CTG under en halvtimme, men vid 11:30 meddelade de oss att vi skulle gå på lunch då de inte var nöjda med kurvan och vara tillbaka kl 13:00 för att göra en ny CTG. Jag måste erkänna att vi båda blev nervösa av detta besked och undrade om vad det kunde vara för fel, under lunchen var det svårt att äta men vi tvingade i oss lite paj på bistron inne på SÖS.

Efter nästa CTG som var slut runt 14:00 blev vi iväg skickade på en fika för att vara tillbaka runt 14:30 då vi skulle träffa läkaren. Det blev en glass för att lugna nerverna och drack varsin cola och diskuterade vad vi höll på med, vad tänkte de hitta på, var det något fel eller var allt som det skulle vara men de kanske funderade på att lägga in AM? Just då var det många tankar inom oss båda.

Läkaren träffade vi 14:45 och han konstaterade att vi var fortfarande i latens fasen och även att inget hade hänt sen i torsdags förra veckan, läkaren vi träffade i måndags hade ju sagt att tappen var framåtriktad och halverad, samt att AM var öppen drygt två centimeter, men denna nya läkare kunde konstatera att inget hade hänt.

Ni kan gissa hur frustrerade och arga vi blev av att få höra detta, vi undrade hur en läkare kunde göra en sådan fel bedömning. Läkaren vi var hos förstod verkligen att det måste vara jätte jobbigt att höra, men så berättade han om en latens fas studie som de höll på med som gick ut på att varannan person blev igångsatt och varannan fördröjd. Studien syftar att ta reda på om det är bättre att sätta igång mammor med lång latens fas, när det går över 20 timmar. Just nu så är det vanligt att dessa kvinnor blir förlösta med kejsarsnitt vilket kanske inte är det bästa.

Självklart nappade vi på studien för då visste vi att något skulle hända, antingen skulle vi få sova och veta att vår lilla E skulle titta ut så småningom, eller så skulle AM bli igångsatt och då skulle vår lilla E snart vara hos oss.

När vi kom upp till förlossningen kl16:45 så fick vi reda på att när de lottat metod så blev det igångsättning, vilket vi blev överlyckliga över att få som besked. Allt började med att de lade Epidural (ryggbedövning) på dropp, då var kl 17:00 och efter det var det en gel de la på AM för att hon skulle mjukas upp och öppnas mer.

Det var flera steg innan det skulle vara dags så under natten när kl var 01:00 fick vi båda sova lite tills klockan blev 05:00 då var det dags, AM var öppen 04 centimeter då och kl 06:10 var hon öppen 10 centimeter. när vi hade kommit så långt tänkte vi att vår bebis nog skulle vara hos oss kl 12:00, men oj vad fel vi hade. Vår underbara BM Moa sa helt plötsligt kl 08:00 att nu var det dags för AM att krysta och det gjorde hon, samtidigt som Moa vår BM sa att våran lilla bebis skulle nog vara hos oss innan kl var 09:00, detta trodde AM var omöjligt, men kl 08:27 på morgonen den 29/4-2010 låg hon på AM:s bröst.

Vi var så lyckliga, jag glömde totalt bort att ta reda på vad det var för kön, det var ju en överraskning som vi sparat för oss, då helt plötsligt säger AM "titta AP vi har fått en dotter". Några tårar lämnade mig just då jag var så lycklig och gud vilken fästmö jag har som födde vår söta lilla dotter, AM var jätte lycklig.

Det var nog det känsligaste jag varit med om, känslan går inte riktigt att beskriva men när det är dags är man så inne i vad som händer och när det är över så svämmar alla känslor över.

Det tog lång tid för oss att komma upp på BB, vi fick vara kvar nere på förlossningen fram till 14:30 då vi fick ett familjerum uppe på avd.73 där vi stannade i två dygn men då ammningen och alla rutiner och undersökningar gick strålande valde vi att åka hem, så nu sitter vi alla tre här hemma i soffan och myser.

Kan meddela att vår lilla E äter som en gris och under veckan kommer jag uppdatera om hur det går här hemma.

Tack för alla underbara lyckönskningar och gratulationer, tack för allt stöd.

//AP